Fototips från en före detta fotograf, blandat med hem, resor och vardagsliv. Sedan 2020.
Foto & livsstil
Bilder, ljus och livet
runt kameran
Välkommen
Här hittar du guider till allt från nyfödd- och familjefotografering till redigering, kameror och sociala medier. Mellan fototipsen skriver Anna om hem, resor och livet i stort. Välj en kategori nedan och läs det som intresserar dig.
När familjen byter bil hamnar all energi lätt på den nya. Men bilderna på den gamla avgör mer än man tror, både för hur annonsen ser ut och för om budet håller ända fram till överlämningen. Så här skulle jag tänka, med kameran i ena handen och pappren i den andra. Som fotograf har jag …
En hund som springer över en sommaräng, kastar sig efter en boll eller rusar genom höstlöven kan bli ett fantastiskt fotomotiv. Men att fånga det perfekta ögonblicket är lättare sagt än gjort. Med rätt ljus, några enkla kamerainställningar och lite tålamod kan du ta hundbilder som verkligen förmedlar fart, glädje och personlighet. Hundar är underbara …
Ett beredskapsskafferi för en barnfamilj ska inte se ut som en lista från en myndighet. Det ska se ut som ditt vanliga skafferi, fast med lite mer på hyllorna. Här går jag igenom hur du väljer mat som barnen faktiskt äter, vad som fungerar utan spis, hur mycket vatten familjen behöver och vad de allra …
Bröllop på lördagar, porträtt efter jobbet och redigering när huset har somnat. Fotografyrket och förskolans öppettider pratar inte med varandra. Här är det jag vet om barnvakt: vad det kostar, vad rutavdraget täcker och vad du faktiskt kan kontrollera själv. Det finns en sak med att jobba med bilder som ingen säger när man börjar.
Jag sparar 20 procent av min lön varje månad, och jag delar alltid upp pengarna på samma sätt: hälften går till ISK för lång sikt, resten till egna sparpotter för resor, hemmet och en buffert som inte är låst. Det är ingen avancerad modell. Men den har gjort att jag slutat oroa mig för pengar …
AI finns i dag i nästan varje steg av bildredigeringen, från brusreducering till maskning. Det sparar timmar, men det väcker också två frågor jag inte vill hoppa över: när slutar en bild vara ett fotografi, och vart tar kundernas bilder vägen? Jag har skrivit om varför jag slutat retuschera hud och hellre visar människor som …
Äger vi bilderna nu? Det är en av de vanligaste frågorna efter en familjefotografering, och svaret är både ja och nej. Därför vill jag att allt som rör bildernas användning är sagt och nedskrivet innan kameran ens kommer fram. Det roligaste med mitt jobb är själva fotograferingen: ljuset, skratten, barnet som vägrar sitta still och …
Vet du vad som är det svåraste att fotografera? Inte ett bröllop i motljus. Ett sovande barn i ett mörkt rum, utan blixt, utan att väcka det. Det är exakt det en babyvakt med kamera ska klara, varje natt, i månader. Så när vi skulle välja en läste jag specifikationerna som jag läser ett kamerablad. Det visade sig att det mesta som marknadsförs är fel saker att titta på. Upplösning är inte samma sak som bild Alla pratar 1080p. Full HD. Det låter som mycket, och det är det, på en skärm i dagsljus. Men i ett mörkt barnrum är det inte antalet pixlar som avgör om du ser att barnet andas. Det är hur kameran hanterar mörker. Här är det jag lärde mig från jobbet: en liten sensor med många pixlar ger brusig bild när ljuset är svagt. Därför ska du leta efter två andra saker före upplösningen. IR-nattseende. Kameran lyser upp rummet med infrarött ljus som barnet inte ser, och filmar i det. Det är skillnaden mellan en grå gröt och ett tydligt ansikte. Alla vettiga babyvakter har det numera, men kvaliteten på IR-belysningen skiljer sig, och den syns inte i specifikationen. Den syns i recensioner och i bildexempel. Vidvinkel. En kamera som täcker 120 grader ser hela spjälsängen från en hylla en bit bort. En smalare kamera ser mitten av sängen tills barnet rullar ut i kanten, och då ser den ingenting. Philips Avent SCD831, som Bebisguiden rankar högst, har 120 grader. Owlet Cam 2 har 130, lika brett som de dyraste på marknaden. Det är bredare än de flesta objektiv jag jobbar med. WiFi eller egen skärm: en avvägning, inte ett svar Det här var det jag hade svårast att bestämma mig för. Många av de bästa kamerorna, som SCD831 och Philips SCD892/26, skickar bilden till mobilen via app. Fördelen är uppenbar: skarp bild, rörelsevakt som skickar en notis om barnet rör sig, och du kan titta från köket, från trädgården eller från en middag tvärs över stan. Nackdelen är att allt hänger på att WiFi:t fungerar, och att vissa premiumfunktioner kan kräva abonnemang. SCD892/26 har dessutom ingen separat föräldraenhet alls. Det är mobilen som är skärmen, och mobilen ska då ligga framme hela natten. Alternativet är en klassisk modell med egen skärm och DECT-signal, som Neonate BC-8000DV. Ingen app, inget WiFi, ingen risk att routern startar om klockan tre. Priset för den tryggheten är bilden: 480p i stället för 1080p, och en smalare vinkel. För mig som fotograf svider det, men jag förstår föräldrar som väljer det. Hela jämförelsen, med bildkvalitet, vinkel och för- och nackdelar per modell, finns i Bebisguidens test av babyvakt med kamera bäst i test. Det var den genomgång jag använde för att sålla, och den är tydlig med baksidorna på varje modell, vilket är mer än de flesta butiker är. Två rum, en skärm Har ni två barn i olika rum finns en detalj som gör hela skillnaden: splitscreen. Motorola VM75 visar två kameror samtidigt på sin medföljande skärm på 4,3 tum. Bilden är 480p, alltså inte i klass med de bästa, men att slippa bläddra mellan två kameror mitt i natten är värt en del. Det jag tittar på som ingen annan nämner Fördröjningen. Hur lång tid tar det från att barnet rör sig till att du ser det på skärmen? App-baserade kameror kan ha någon sekunds fördröjning beroende på nätet. För en sovande bebis spelar det ingen roll. För ett barn som klättrar gör det det. Placeringen. Kameran ska sitta högt, snett ovanför sängen, aldrig i sängen och aldrig med sladden inom räckhåll för barnet. Ett fäste på väggen eller en hylla en meter upp ger bäst bild och är säkrast. Ljudet. Tvåvägsljud, alltså att du kan prata till barnet genom kameran, lugnar ibland ett barn som just vaknat utan att du behöver gå in. Det har Motorola och de flesta Philips-modellerna. Vad vi valde Vi landade i en app-kamera med IR och bred vinkel, och lade en gammal mobil som fast skärm på nattduksbordet så att vi slapp ha vår egen telefon framme. Bilden i mörker är faktiskt bättre än vad min systemkamera klarar utan stativ, vilket säger något om hur långt IR-tekniken kommit. Om jag ska sammanfatta det i en mening: köp för mörkret, inte för dagsljuset. Det är i mörkret du kommer titta.
Jag minns känslan tydligt. Nycklarna i handen, dörren som öppnades för första gången som min. Det var en av de där stunderna man har föreställt sig länge, och verkligheten levde faktiskt upp till förväntningarna. Det som kom efteråt var lite mer oförutsett. Ingen hade berättat att husägandet är ungefär hälften drömmar och hälften saker man inte visste att man behövde bry sig om. Det är inte dåligt, det är bara sant. Och efter ett par år med eget hus finns det saker jag önskar att någon hade nämnt lite tidigare. Taket är inte självklart Det första är lite pinsamt att erkänna, för det verkar ganska uppenbart i efterhand. Men jag tänkte aldrig på taket. Det var bara… där uppe. Det regnade inte in, det såg okej ut, och så lämnade jag det åt sitt öde. Det är fel approach. Taket är det som skyddar allt annat, och mossa, alger och smuts som byggs på under år kan orsaka fuktskador som man inte märker förrän de har gått långt. En vän sa det på ett sätt som fastnade: ett välskött tak kostar lite varje år, ett misskött tak kostar en förmögenhet en dag. Vi anlitade till slut hjälp för taktvätt, och skillnaden var häpnadsväckande. Inte bara estetiskt, utan känslan av att faktiskt ta hand om huset på riktigt. Om du bor i Linköping-trakten och har börjat fundera på det kan du läsa mer om taktvätt i Linköping och se vad det innebär i praktiken. Grannar är guld, men bara om du frågar Det tog mig alldeles för lång tid att inse att grannarna är en levande källa till information om just det här huset, det här området och vad som fungerar och vad som inte gör det. Vem som kör förbi med snöröjning, vem man ringer om något krånglar, vilket rörfirma som faktiskt dyker upp. Saker som inte finns på Google. Gå och presentera dig ordentligt. Det betalar sig. Smådriftkostnader är inte små Jag hade en ungefärlig bild av bolånet, amorteringen och försäkringen. Det som kom som en överraskning var allt det andra som adderas på. Vatten, avlopp, sophämtning, sotning, ventilationskontroll, elcertifikat, fastighetsavgift. Var och en är hanterbar. Ihop kan de komma som en liten chock de första månaderna om man inte har räknat hem dem. Sätt upp dem i ett kalkylblad redan innan inflyttning. Du behöver inte bli expert, du behöver bara ha en realistisk bild av vad månaden faktiskt kostar. Man tror att man har tid, och det har man inte Det finns alltid något att göra i ett hus. Alltid. Och det är lätt att falla in i ett tänk om att det där fixar vi snart, vi tar det i höst, det väntar tills vi har mer tid. Det är inte ont uppsåt. Det är matematik. Listan växer snabbare än man hinner bocka av. Jag har lärt mig att prioritera det som skyddar huset strukturellt, tak, dränering, fönster, fasad, och acceptera att köket kan vänta ett år till på sin renovering om det behöver det. Huset i sig är investeringen. Det man lägger till inuti är bonus. Sista tanken Det bästa med att äga ett eget hus är att det faktiskt är ditt. Du bestämmer, du prioriterar och du sätter din prägel på det. Men det kräver också att du lär känna det, förstår vad det behöver och tar ansvar på ett annat sätt än man gör som hyresgäst. Det tog ett par år och en del läxor att komma in i det. Nu skulle jag inte byta mot något annat.
Vet du vad som är det tyngsta med att fotografera? Det är inte redigeringen. Det är att ta sig dit. Kameraväska, ett extra objektiv, reflexskärm, kanske ett stativ. Och så barnen, som ska hämtas på vägen hem. Det där låter hanterbart tills du står i en portuppgång och ska bära allt i två vändor. Vi funderade länge på en andrabil. Vi landade någon annanstans. Räkna först, känn efter sen Det var siffran som avgjorde för oss. Lådcykelguiden räknar med att en andrabil kostar mellan 3 000 och 5 000 kronor i månaden när du lägger ihop värdeminskning, försäkring, skatt och drivmedel. Det är alltså den kostnaden som en el-lådcykel ska ställas emot, inte mot noll. Sedan kommer det roliga. En full laddning av ett stort cykelbatteri kostar drygt en krona. Basservice ligger på 800 till 1 500 kronor och behövs ungefär en gång om året, eller varannan tusen kilometer. Batteriet är den post som brukar glömmas bort i entusiasmen. Ett bra batteri håller 500 till 1 000 laddningar innan kapaciteten börjar falla på riktigt, vilket vid daglig användning betyder fem till åtta år. Ett byte kostar sedan en rejäl slant. Räkna in det från början i stället för att bli överraskad år sex. Jag är ingen ekonom. Men den där jämförelsen behövde jag inte räkna två gånger på. Varför just en lådcykel och inte en vanlig elcykel med korg Det här var min första missuppfattning, så jag säger det direkt. En vanlig elcykel med eftermonterad korg klarar 10 till 25 kilo. En riktig lådcykel har lådan inbyggd i ramen från början, med förstärkt styrgeometri, och klarar 60 till 100 kilo framtill. Det är inte samma sak. Det är inte ens i närheten. Och du ska inte försöka bygga om det ena till det andra, vilket Lådcykelguiden också säger rakt ut. För mig innebär det att kameraväskan får ligga i lådan i stället för att hänga på ryggen. Ryggen tackar. Och jag kan ställa ifrån mig cykeln precis där jag ska fota, i stället för att leta parkering tre kvarter bort och bära resten. Motorn är det du ska bry dig om Batteriet får all uppmärksamhet. Motorn är det som avgör hur cykeln känns när den är fullastad. Lådcykelguiden har jämfört 14 modeller och deras test av bästa el-lådcykeln 2026 är värd att läsa innan du bestämmer dig, för skillnaderna mellan modellerna är större än de ser ut i en butik. Deras vinnare är Evobike Cargo Premium Mid-Drive, som har mittmotor på 110 newtonmeter och batteri på 432 eller 576 wattimmar. Vill du ha bäst utrustning pekar de i stället på Ecoride Loader 806 med Shimano EP6 Cargo, 710 wattimmars batteri och en tyst remdrift från Gates som inte behöver smörjas alls. Det där med remdriften låter som en detalj. Det är det inte, när du har barn som ska sitta bredvid en kedja. Är stabilitet viktigast, till exempel om du ska lasta i och ur medan cykeln står still, rankar de en trehjuling högst, Butchers & Bicycles MK1-E. Tre saker jag inte hade tänkt på Vikten. En el-lådcykel väger 40 till 65 kilo utan last. Ska du ha den i ett källarförråd med trappa: mät och tänk efter innan, inte efter köpet. Vintern. Räckvidden på ett batteri kan halveras under noll grader. Ta av batteriet, ta in det, och ladda det först när det nått rumstemperatur. Provåk först. Särskilt en trehjuling. Körkänslan är helt annorlunda än en tvåhjulig, och det är inget du kan läsa dig till. Flera återförsäljare erbjuder provåkning, och en del drar av hyran vid köp. Kamerautrustning i en låda, ärligt talat Eftersom det är det jag får frågor om: ja, det fungerar. Nej, du ska inte slänga i ett kamerahus löst. Jag har en vadderad insats i botten och packar precis som jag hade gjort i en bil, med det tyngsta lägst och glaset i egna fack. Kullersten skakar mer än en bilbaklucka gör, det ska sägas. Ett regnskydd över lådan är inte heller valfritt. Det är billigt, det tar tio sekunder att dra på, och det är skillnaden mellan att våga ta med utrustningen en gråmulen dag och att låta den ligga hemma. Det som är den verkliga vinsten är inte transporten i sig. Det är att jag kan stanna. Ser jag ett ljus jag vill ha så kliver jag av, tar bilden och fortsätter. Det gör man inte i en bil på Södergatan. Skulle jag rekommendera det till alla? Nej. Bor du så att varje resa är två mil enkel väg blir det jobbigt även med motor. Har du ingen förvaring under tak blir det tråkigt fort. Men om ditt liv består av dagishämtning, matbutik och kortare uppdrag inom stan, och du står och funderar på en andrabil, då tycker jag att du ska räkna på det här alternativet först. Vi har inte saknat bilen en enda gång i sommar. Fråga mig igen i februari.
Jag har suttit så många timmar med Lightroom öppet att jag ibland drömmer i kurvor och histogram. När man redigerar bilder på riktigt mycket – inte bara någon enstaka gång utan varje vecka, varje dag – lär man sig ganska snabbt vilka vanor som sparar timmar, och vilka som bara skapar kaos i mapparna. Här är mina bästa tips, samlade efter alldeles för många sena kvällar framför skärmen. Sortera innan du redigerar en enda bild Det första och kanske viktigaste tipset: rör inte ett enda reglage innan du har gått igenom och sorterat bort de bilder som inte ska vara med. Jag markerar mina favoriter direkt vid genomgången, ofta med en snabb stjärnmarkering eller flagga, och redigerar sedan bara det urvalet. Att redigera allt du tagit, och sen sortera efteråt, är ett av de största tidstjuvarna jag känner till. Du lägger tid på bilder som ändå aldrig kommer användas. Bygg en egen preset-bibliotek Om du fotograferar i liknande miljöer eller med samma stil ofta – bygg dina egna presets. Det är den enskilt största tidsbesparingen jag gjort i mitt redigeringsflöde. Istället för att börja om från noll varje gång får du en färdig bas att justera från, och du slipper leta efter ”rätt känsla” i varje enskild bild. Jag har olika presets för olika ljusförhållanden: en för mulet dagsljus, en för solig eftermiddag, en för inomhusbilder med varmt lampljus. Sedan finjusterar jag exponering och vitbalans per bild utifrån det. Redigera i batch när bilderna är tagna i samma miljö När flera bilder är tagna efter varandra, i samma ljus och miljö, redigerar jag dem tillsammans. De flesta redigeringsprogram har en funktion för att kopiera inställningar från en bild till flera andra – använd den flitigt. Det finns sällan anledning att justera exponering och vitbalans manuellt bild för bild om ljuset ändå är detsamma. Håll koll på din färgkonsekvens Ett bildflöde som känns sammanhållet, till exempel på Instagram eller i en bloggserie, handlar mer om konsekventa toner än om att varje enskild bild är perfekt redigerad. Bestäm dig tidigt för en färgpalett eller känsla du vill hålla dig till – varmare toner, mjukare kontraster, kallare skuggor, vad det nu är för din stil – och applicera den genomgående. Det gör ett flöde med bilder från flera olika dagar och tillfällen att kännas som en helhet. Ta pauser för ögonen, inte bara för nacken Att redigera bilder länge sträcker sig sällan bara till kroppen – ögonen blir minst lika trötta som nacke och axlar av att stirra på en skärm i timmar. Jag försöker hålla mig till 20-20-20-principen: var 20:e minut, titta på något minst 6 meter bort i 20 sekunder. Det låter löjligt enkelt, men det gör en påtaglig skillnad för hur uttröttade ögonen blir mot slutet av en lång redigeringssession, och det gör dessutom att jag ser färgerna mer korrekt eftersom ögonen inte är lika uttröttade. Glöm inte ryggen och hållningen Om jag är ärlig är det inte bara ögonen som tar mest stryk av alla redigeringstimmar. Jag har suttit så länge framför skärmen med rundade axlar och böjd rygg att jag ibland reser mig och känner mig stel som en gammal dörrgångjärn. Smärta i nedre delen av ryggen har blivit lite av ett kvitto på att jag suttit för länge i samma position igen, särskilt de dagar jag fastnat i ett bildflöde och glömt bort tiden helt. Jag har börjat bryta av med korta pauser där jag reser mig, sträcker på mig och går en runda innan jag sätter mig igen, precis som jag gör för ögonen. Det är lätt att tänka att ryggont bara är något man får leva med när man har ett stillasittande jobb, men om det blir återkommande eller sitter mer åt sidan än rakt i ryggen är det värt att faktiskt kolla upp varför. Jag hittade en bra genomgång om just SI-leden och hur den kan ligga bakom den typen av smärta, som gav mig lite bättre koll på vad jag faktiskt känt av. Exportera i rätt storlek första gången Ett litet men underskattat tips: sätt upp exportinställningar för varje plattform du använder – en för Instagram, en för bloggen, en för print – så att du slipper räkna ut rätt pixelstorlek och komprimering varje gång. Fel storlek eller för hög komprimering är en av de vanligaste anledningarna till att bilder tappar skärpa eller får konstiga färgartefakter när de väl publiceras. Spara originalen – alltid Redigera aldrig originalfilen direkt. Jobba i ett program som sparar redigeringar separat från originalbilden (som Lightroom gör), eller spara alltid en kopia innan du börjar. Du kommer förr eller senare vilja gå tillbaka och redigera om en bild med nya ögon, och då vill du ha originalet kvar orört. Sammanfattning Att redigera mycket bilder handlar mindre om att bemästra varenda reglage i programmet, och mer om att bygga ett flöde som sparar tid utan att tumma på resultatet: sortera innan du redigerar, bygg egna presets, redigera i batch, håll koll på färgkonsekvensen – och glöm inte att vila ögonen på vägen.
Att välja trosor kan låta enkelt men för många kvinnor är det en del av garderoben som påverkar hela dagen mer än man först tänker på. När passformen sitter rätt märks de knappt, men när något skaver eller glider blir det svårt att ignorera. Därför handlar valet ofta mer om känsla än om utseende. Det finns inte en modell som passar alla tillfällen. Kropp, kläder och vardag varierar, och därför blir rätt typ av trosor olika från person till person. Det viktiga är att hitta det som fungerar i just ens egen rytm och livsstil. Olika modeller för olika behov Trosor kommer i flera varianter och varje modell har sin egen funktion. Briefs ger mer täckning och en stabil känsla som många uppskattar i vardagen. Hipster sitter lite lägre på höfterna och fungerar bra under byxor och kjolar där man vill ha en diskret siluett. Stringtrosor väljs ofta när man vill undvika synliga kanter under tajta plagg, medan boxerliknande modeller kan ge en mer avslappnad känsla hemma eller under lediga dagar. Material spelar också stor roll. Bomull är ett vanligt val för sin andningsförmåga medan blandningar med elastan ger mer följsamhet och rörelsefrihet. Det handlar ofta om att ha flera modeller i sin garderob snarare än att försöka hitta en enda favorit för alla situationer. På så sätt blir det enklare att anpassa sig efter dagens behov utan att kompromissa med komfort. När märket gör skillnad i vardagen Även om modell och material är viktigast spelar märket ibland en roll för helhetskänslan. Sloggi trosor är ett exempel som många återkommer till just för att de fokuserar på enkelhet och komfort utan onödiga detaljer. De är utformade för att fungera i vardagen snarare än att sticka ut. För många blir det en trygghet att veta att passformen är konsekvent mellan olika modeller. Det gör att man kan hitta något som fungerar och sedan hålla sig till det utan att behöva experimentera varje gång man köper nytt. Samtidigt är det inte ett märke som försöker ta över garderoben utan snarare smälta in i den. Det gör att det passar bra för kvinnor som vill ha underkläder som känns stabila och pålitliga snarare än trendstyrda. Komfort som påverkar mer än man tror Underkläder är det första man tar på sig och det sista man tänker på, men de påverkar ändå hur resten av dagen känns. När trosor sitter rätt blir rörelser naturligare och man slipper justera eller tänka på vad man har på sig. Det kan låta som en liten detalj men för många gör rätt val stor skillnad i hur bekvämt allt annat känns ovanpå. Därför blir valet av modell och material mer än bara en praktisk fråga. Det handlar om vardagskänsla och hur kroppen får röra sig genom dagen utan störning.
Anna har arbetat som fotograf och delar med sig av fototips emellanåt, blandat med livsstil, hälsa och vardag. Hon skriver under förnamn för att få vara privat.
Om Anna
